Puff

Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst
jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst
När den är på andra sidan jorden får jag tid till ingenting
Medan natten fäller blå kalla skuggor häromkring

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Det är en storm påväg inatt, rannsaka och bekänn
guds son ska komma nerstigen från himmelen igen
Du ska stå naken framför sanningen och jordens alla kval
han ska pröva din styrka, han ska testa din moral

Vi står tysta framför skälet, där sommaren tar slut
som tonårsbarn på hemväg efter gårdagens debut
Nu skulle inget bli som förr, vi var i en annan division
Vi kunde höra höstens mörka vatten brusa under bron

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig

Och alldeles nyss fick jag lyssna till ditt skratt
och det berättade, du saknade mig inatt, det gör jag med
Det är så tyst nerifrån gatan som det aldrig annars är
det är som att natten här har sett allting och stilla sjunger med

En elegi för alla sorger den där hösten handla om
För en mor som sjukna in, för ett barn som aldrig kom
För skuggan över gårn där aldrig solen lyste in
För en ork som inte fanns, du sakna min, jag sakna din

För en tystnad mellan väggarna som skar genom cement
Två ögonpar i tomhet från september till advent
För en man som gick till jobbet som om inget hade hänt
För en kvinna som sa allting är förstört, allt är bränt

En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än
för en tid som bara går och aldrig kommer igen

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej
och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig


- Lars Winnerbäck - Elegi


>

Jag kom fram till, att trots sina dalar och kullar så har detta 2006 överlag varit ett bra år.
Jag bröt mitt mönster. Jag gjorde något nytt, något annorlunda. Jag förändrade.
Jag klippte många. De som redan var nära, kom desto närmare. Inga energier ute på vift i onödan.
Jag hittade ytterligare små bitar av mig själv för att lägga till i pusslet Mari.
Jag avslutade ett par kapitel som stått oavslutade i åratal.
Kanaler öppnades, allt vällde in och jag höll på att drunkna på kuppen. Men icket.
Någonstans hittade jag styrkan, orken, att fortsätta uppnå.

Inatt, på slaget tolv, skall jag se på raketerna med dem som ligger mig närmast om hjärtat och fira för ett nytt år. Jag skall le med glittrande tårar i mina ögon och Elegi som soundtrack i huvudet.


För en ork som inte fanns - tack.

Idag landar Skitungen hemma.
Känns onekligen som att världsordningen återställs än en gång.
Min andra visdomstand värker. Jättemycket.
Snart ut för Körlektion 2.

Kaffe är bra skit.

>

Körlektion 2 genomförd med bra betyg. Fan, jag kan ju köra. : D
Körde lite på vägen och tränade på att växla och greja. Tokigt.

Skitungen är hemma och det märks. Det är varmt i borgen.
Och så är det leksaker överallt.

Imorgon är det den sista dagen av 2006.
Har knappt hunnit, eller tillåtit mig själv, att reflektera. Det har hänt så mycket
Höga kullar och djupa dalar. Jag ska tänka igenom det ikväll, i min ensamhet.
Med Winnerbäck, rökelse och ljus.


Fan.


>

Jag har suttit i ett par timmar och byggt Bionicle till Ramses. Bionicle är svåra att bygga.
Kan inte förstå hur en 7-8-åring ska lyckas sätta ihop dem när jag faktiskt själv har svårt att greppa manualen ibland..? Nåväl. har en kvar, ca 40 min pyssel. Terapi.

Efter ett samtal med en förfriskad Henrik så las morgonsdagens planering om till Solvarv, vilket i sin tur innebär att jag måste sanera här hemma. Lika bra, nu har jag ett måste hängandes över mig.
Har varit lite.. lat, den senaste tiden.
Eller bekväm är nog ordet. Har ju knappt varit hemma eller ens närvarande i denna Verklighet.

Nu ska Ramses nattas. Jag ska plocka och städa till Winnerbäck.
Eventuellt brygga en panna kaffe också. Städning är också bra terapi.

En tanke slog mig, dock.
En av Bamses vänner har tappat tron på flickor. Han skulle aldrig kunna umgås med en flicka som inte kan uppskatta och förstå Winnerbäck, eller åtminstone lära sig att göra det. Sådana flickor är inte värda honom och hans tid. Och - det slog mig att jag förstår hans tanke. Ett, i min värld, alldeles vettigt krav.
Varför?
Jo, för att det Winnerbäckska vemodet, melankolin, den stockholmska bitterheten genomsyrar en.
Winnerbäck lyckades om och om igen, och lyckas om och om igen, sätta ord på alla små tankar som finns, alla små känslor, och på enkelt och begripligt språk förena det med toner från sin gitarr och skapa enkel och vacker musik.

Säger jag "Lång väg hem" till någon som kan sin Winnerbäck, så vet den precis vad jag pratar om och hur jag menar. Säger jag "...lilla mig", "För dig, för dig, för dig", eller varför inte "Stackars mannen med medaljen", så ska man veta vad jag menar med det.

Fan Winnerbäck. Du är bra.

Ja, jag tjatar.
Men fan, ta och lyssna på 5 låtar istället, jag menar verkligen l y s s n a, så borde du förstå varför jag tjatar.
Har du inte förstått efter det - må du brinna i helvetet.

Lyssnar på Winnerbäck. Han är en bra kille.
Han har långt hem. Om man ska tro på vad han sjunger iaf.
Jag känner många som har långt hem. På olika vis, se.
Vissa har sitt hem på vägen. Andra i Norrbotten. Och en del i Skuggor.
Eller som jag. På Solvarv.
Men kanske inte så länge till.
Det ger sig, det där. Inget är ristat i sten.
Winnerbäck vill iväg till hemligheten, ensamheten, också.
Så långt ifrån verkligheten. Jag ska nog rymma med Winnerbäck, för inatt.


Jag är trött. Och för tillfället nästan tömd på energi. Jag gav bort en stor bit av den.
Den biten återkommer likt en bumerang när den verkat färdigt på sitt håll.

Anna mun kaikki kestää. Giv mig styrka.

Där stod vi.
Mitt på Avenyn i Göteborg (!), 8 år senare och - ringshoppar. Och asgarvar.

Vi har skrattat gott i två dygn, jag och Bamse.
Vi har pratat allvarligt, vi har rökt, druckit kaffe, åkt bil och bara njutit av varandras sällskap, bollat med tankar, rotat i inren. Och bestämde oss för att dela ett materiellt stycke, en bit metall som symbol för banden vi delar - varsin ring, där inskriften i min blir "Stor" och i hans "Liten". Såsom vi alltid förknippats.
Lite som.. Nasse och Nalle Puh, om man så vill. Eller, varför inte Bamse och Lille skutt. ; D

Det var ganska overkligt. Men likväl så jäkla bra bara.

Tack Bamse för två fina dagar. De skall minnas med glädje. Och fler blir det.
Trygghet och lugn, värme och vänskap, kärlek och omtanke.


>

Sitter i Rege Borg och lånar dator i väntan på kaffe.
Haft min första körlektion. Intressant. Jag kan ju faktiskt få en bil att åka framåt, i en faslig fart dessutom, om jag så vill. Lite.. mäktigt, sådär. Det gav ordet "makt" ännu en innebörd för mig.
Det ska nog till en hel del arbete för att jag ska lära mig att köra bil väl, men likfan ska det gå.
Jag vill.

Hemma. Bra skit.
Dricka kaffe snart. Bra skit.
Bredband och musik. Desto bättre skit.
Ätit pizza. Mindre bra skit men smakade gott.

Puss och tack.


Tack för en fin jul Henrik och Liv. :)

Jag är.. mållös.

Jag fick den bästa julklappen hittills igår.
En helt ny framtid, sammanfattat på ett linjerat A4-ark och skrivet med blå kulspetspenna.
Min framtid. Vår framtid. Barnens framtid.
Och det känns.. tryggt. Lyckligt. Äh. Kan inte ens försöka förklara det i ord.
Se mina ögon och förstå det du ser däri.

Nu, skall inget längre låsas in. Inget skall tryckas ner och inget skall skalas ner till obetydlighet.
Jag skall tillåta mig själv att känna och att tro på mig själv. För bevisligen, så var jag inte fel ute.


Jag mår bra. Jag mådde bra för en vecka sen också. Men jag mår desto bättre nu.
Det kommer inte bli annat än fint detta, det finns inte utrymme för dåligt.

Skulle jag kunna skrika, gråta, hoppa runt och dansa just nu, så skulle jag göra det. Av lycka.

Du, du kommer aldrig att förändra dig. Men du ger med dig när du vet att du inte undkommer ödet.
Jag förstår. Och jag kommer att förlåta. Och jag vet att du förstår.

Snart är det avfärd till de Blekingska skogarna och Di Gamles territorium.
Ska faktiskt bli riktigt trevligt detta.

Med ca 10 sekunders marginal hann jag hem till Boråset.
Min bilrädsla till trots så var det nog ganska kul att bränna i bortåt 160-170km/h till tåget.
Haha.
Det är intressant att det går så enkelt att förflytta sig inom Sverige, trots allt.


För gamla tiders skull: Aerosmith - I Don't Wanna Miss A Thing


God jul gott folk, jag är åter på onsdag!

>

..och som ett tillägg, så mår jag oförskämt bra idag.
Någonstans har jag hittat en trygghet att återvända till när jag vill.


Nothing you say matters to us!

Nu sitter jag i 08. Mitt i city närmare sagt.
Lite.. overkligt.
Jag har åkt 8 år tillbaka i tiden.

Ja jävlar. Det ska sovas gott nu.

: D

..den kristna skithögtiden som oftast bär med sig mer olycka än glädje.

Det är nästan tragiskt hur lite julkänsla jag besitter nuförtiden.
När jag var liten så var julen magisk. Det är inte så längre, alls.
Det är bara ett bra tillfälle att önska sig grejer som man aldrig annars skulle ha råd med,
och en ursäkt att ta ledigt från jobbet.
Det blir kanske bättre när Ramses blir större?

Jag känner mig lite stressad. Fast bara ytterst lite.
Det är alltid lite stressande att åka hemifrån i några dagar.
Men det ska bli riktigt, riktigt skönt att komma bort också.
Se nya miljöer. Och lyssna på nya röster. Ja, nästan nya då.

Nu är det ganska exakt 12 timmar kvar. :)

Sedan är jag barnledig i 8 dagar. Och tänker rå om mig själv.

Och jag ser ut som en capricciosa i ansiktet. Bah. Vill inte vara med på julfoton detta år heller.

Nu. Packa.

God jul till er, Mina Vänner. Jag är med er, och ni är med mig.
Ingens jul kommer att bli som det från början var planerat.
Men, likväl så finns vardagen kvar efter julhelgerna.
Livet finns kvar även efter det.
Minns det. Kärlek till er.

>

Nu har vi handlat färdkost. Det blev bananer, clementiner, risifrutti/äppelhavreyoghurt och dricka.
Snart ska jag laga eminent middag i form av potatis och korv till Ramses, och nudlar till mig.
Känns ju lagom fattigt - men vafan, det är gott.
På tåget skall Körkortsboken, PSP och ajPådden nyttjas till max. Ramses fick en Kalle Anka-tidning och har en ryggsäck full med leksaker. Blir nog fint.
Ambitionen är att han ska sova sig igenom resan den sista biten från Skövde.

>

Ett intressant fenomen hos mig är att lamporna går en efter en. I min takkrona i vardagsrummet ska det vara 5 lampor. Nu lyser en - och de lamporna ska hålla bra mkt längre än 3 månader.
Lampan i köket dog över en månad sen.
Kanske är meningen att jag ska leva i mörker?

Piercingen i höger tragus jobbar på att stötas ut också. Jävla.
Det gör ont. Jag ska bannemig bjuda mig själv på nya piercingar så fort jag har en bra månad.

>

Iiiiiiiiiih. Snart åker vi.

: D

Oj vad skönt det är med semester.
Jag behöver inte vakna till en väckarklocka imorrn.
Och kommer inte att behöva göra det på 10 dagar.
YAAY!

Ramses är på överjävligt humör idag. Såsom oftast dagarna innan han ska åka till sin pappa.
Och det är lika bra, då känns det inte alls hårt att lämna över en unge som varit grinig o jobbig några dagar, liksom. Och i vanlig ordning har K haft två månader på sig att ordna med skjuts från stationen och hem så Ramses slipper sitta och bussa (anländer väldigt sent), men inte gjort det.
Vilken tur då att Mari hade garderat sig och ordnat det redan..
Egentligen borde jag nog skita i det med och låta karljäveln betala en taxi för 300 spänn istället kanske?

Fan, jag har varit på jättefint humör hela dagen och nu är den ganska så nere i botten. Jag pallar inte.


Kom fram till en del saker under nattens fundileringar.
Varför ska jag försöka forma mig efter idealet, när jag kan vara idealet?
Denna tanke kan vi applicera på många scenarion i mitt liv.
Mycket nyttig tanke, som jag skall banka in i skallen på mig själv.
Tänk vad lite rättriktad och återsamlad energi kan göra?

Det här kan nästan bli bra grejer.

Vandrade i min långa Korridor i drömmen inatt. En tavla på väggen, som hänger i ögonhöjd, utmärker sig.
Få tavlor hänger i ögonhöjd. Kan inte hjälpa känslan av att ha gett upp för lätt.
Men vet också med mig att jag inte kan längre göra någon nytta där heller.
Kanske prova hänga om tavlan, lite längre ner?
För jag kan faktiskt inte egentligen förstå hur den kunde hamna i ögonhöjd.
En av tavlorna, som hittills hängt nästan ända i taket, har jag nu plockat ner och tagit bort kroken.
Den har inte plats i Korridoren längre. Den ska få nya ramar och en ny bild.
Och jag hoppas på att slippa hänga upp den igen.


Jag ser framemot morgondagen. Längtar lite, tom.

Jag är så ofantligt trötter.
Och alltid vid den här tiden också. Ofattbart.

Eftermiddagen skall spenderas med diverse sanering i hemmet, återigen.
Det är ju alltid klart mycket trevligare att återvända till ett rent hem efter att ha varit borta några dagar.
Kom precis på att jag inte skaffat mig hamstervakt, ha.
Får plinga mamma och be henne titta in till hamstern iaf nån gång för att fylla på mat.

Min hals är svullen. Känns av och till som om någon klämmer till luftstrupen.
Inte så roligt.

1 dag kvar till semester!

Och hur jävla kass är inte Basshunter's cover på Jinglebells?
Den är så kass att den nästan, nästan är bra.

Nej, jag säger då det, enda gången jag får lite julfeeling är när jag hör Last Christmas med Wham! på radion. Sådeså.

>

Dagens Rocky-strip i DN belönades med en hedersplats på kylskåpsdörren.
*torkar tårar efter skratt-attack*

Jag ska försöka motstå frestelsen att braka ner i soffan så länge det går.
För jag vet att jag somnar inom 2 minuter om jag lägger mig ner. Perkele.

Jag kan inte för mitt liv förstå varför kvinnan är skapad att mensa en gång i månaden - varför, egentligen?
Det känns så onödigt. Kan man inte bara stänga av det när man inte är på G att skaffa barn och sen när man vill, så kan man vrida på kranen igen. Eller, så klona bort hela grejen med ägglossning och mens och så får man gå och köpa ägg att befrukta när man väl vill ha bebis. Och i samma veva gå igenom ett lämplighetstest för blivande föräldrar..
För jag kan då inte se meningen med att mensa en gång per månad, då man känner sig svullen och ful, har ont så man kan knappt kan funktionera normalt, ser ut som en capricciosa i ansiktet och måste plöja ner en massa pengar på pluggar för att man inte ska drälla ner sina kläder - för sin egen och för andras trevnad - under en veckas tid. Och så blir ett eventuellt sexliv stört (nog för att det finns de som fixar det iaf, eller tom tänder på det, men jag klarar mig nog hemskt bra utan det kladdet, liksom).
Kontentan av detta är att jag är less på behöva stå ut med detta tjejhelvete bara för att jag råkade födas med en viss anatomi. Orättvisa värld. Och nej, jag är en av de få som inte drabbas av pms, så jag är varken sur eller grinig. Jag tycker bara att hela grejen är onödig. Basta.

Hittade en vinterjacka idag. Eller ja, kappa. Så nu slipper jag frysa rumpan av mig iaf.
Jag får verkligen hoppas att jag hade råd med den, bara.
I annat fall skadar det nog inte särskilt att låta bli att äta den närmaste månaden heller. ^^
Det ger sig.


Kan det här jävla året ta slut nu? På ren Stockholmska - jag palla'nte.


>

Nu ska det sovas. Efter nåt parti med Lumines. ^^
Lyckats slå nytt rekord i 60sec-mode. Henrik - är snart ikapp dig. Mohaha.


Imorgon ska jag diska undan och fixa bort lite större skit som ligger här hemma sedan helgen.
Varit trött de senaste två dagarna och det, ja, märks väldigt tydligt.
Lyckades boka tvättstuga till torsdagkväll också så jag får allt undantvättat till jul. Göttigt.

Småplanerar meny till mellandagarna. Ska nog prova nåt nytt kanske?
Alltid trevligt när man kan få vara innovativ och laga mat till mänskliga avfallskvarnar. ; D

Det är bäddat för en bra natt minsann. Det känns så.

Jäklar vad seg jag har känt mig idag. Helgen tog på krafterna en del, tydligen.
Desto roligare att jag får sovmorgon imorrn. ^^

Igår hade jag besök. Av både något bekant och något väldigt obekant.
Det sistnämnda var ganska obehagligt. Lyckades inte sova särskilt bra heller för det.
Jag ska ta itu med det. På nåt vis. Jag är kluven. Om många saker.

Det värkte i mig när jag skulle lämna Ramses på dagis. Han grät och bönade att vi skulle stanna hemma idag. Men, jag kan ju liksom inte. Eller, kan kan jag ju men då har jag inte särskilt många ören över att försörja honom på. Jag är så glad att han slipper gå dit snart. 3 dagar till så är det julledigt.

Många bekanta ansikten på jobbet idag. Trevligt. Det är faktiskt lite trevligare att jobba när det faktiskt finns något att göra också och någon att prata med.

Nej. Ska krypa ner i soffan bredvid Ramses och vila en stund, innan det ska lagas mat.
Jag är trött.

>

Sitter och poppar Deathstars. Totalt min skit det där.
Det är lite "metalMari möter ebmMari" på nåt vis. Bra bitar från båda sidor.





Jag och Ramses formligen däckade i soffan förut. Jag somnade till kring 17.30 nånstans, Ramses satt bredvid mig och åt middag och har krupit ner bredvid mig och somnat han med.
Vaknade vid 19.30 av att min äldre syster ringer. Hon hade fått numret av min far.
Jävla.

Allvarligt, borde inte folk förstå att om jag inte ger dem numret direkt så har de absolut inget med det att göra heller? Jag jobbar stenhårt på lyckas sparka ut en del människor ur mitt liv, till den grad att de inte existerar annat än på bilder i album och minnen som tas fram när jag isf behagar.
Jag är less på dåliga människor. Jag är less på Själlösa skal. Sitt nere i din Gråa Massa.
Jag skiter fullständigt i det.
f.ö.r.s.v.i.n.n.

>

(utdrag ur MSN-konversation)

www.Soundcorp.se - Lite finare, lite mera A-hytt säger:

förresten. Du hajade när jag surrade om "amt" och "elisa" i mina sms va?

Mari säger:

Litegrann? AMT är mig veterligen en finsk operatör.. Men "Fi Elisa" var överkurs

www.Soundcorp.se - Lite finare, lite mera A-hytt säger:

haha... ok.

Jag blev alldeles till mig när jag upptäckte att mobilen var inne på finskt territorium.

Mari säger:

*Skrattar*

www.Soundcorp.se - Lite finare, lite mera A-hytt säger:

kände mig som barn på födelsedagen eller julafton typ... Min första tanke var verkligen att skicka ett sms till dig.

Mari säger:

Bara för att du var på finskt vatten? haha.. vad söt du är.

www.Soundcorp.se - Lite finare, lite mera A-hytt säger:

ja va fan.... jag var ju glad.

Mari säger:

..och så var jag den enda finnen du kom på att messa till.. ^^


(Det är kärlek det där)

Kalaset över.
Ja jäklar vilket liv tre barn kan föra. Men de hade det roligt, iaf.
Ramses fick massa bra presenter som alla uppskattades lika mycket.
"Alla presenter var lika roliga mamma, jag är jätteglad!"

..vilka bestod av:
Verktygsset med ställ
Dinosaurie"borg"
Dinosauriefigur
Beyblade-grej
Trumset
Ett par böcker
och så satt Henrik uppe halva natten och målade 6 miniatyrtavlor med dinosauriemotiv på.


Ska slänga upp lite bilder senare. :)

Märks det vilken fas Ramses är i nu? Förra året var det Spindelmannen rakt av.
Överlag var det ett bra kalas, lugnare än förra året. Och tårtan kostade i slutändan det tredubbla men smakade desto bättre. Tre försök krävdes det.


Väntar på att ett par personer ska ringa och gratta Ramses, men inget har hörts än.
Jag är lite besviken faktiskt.



Igår var jag tvungen att offra en hel del energi till ett samtal med mina morföräldrar.
Undrar snarare hur sjutton de fick tag i mitt telefonnummer.. Bara skit med det.
Nåväl. Det vankas julklappspengar så det var väl inte helt i onödan heller.

Nu kirras det middag och jag och Ramses ska varva ner lite och natta oss hyfsat tidigt.

Puss hej.

För exakt fyra år sen, 00.02, låg jag och krystade för kung och fosterland och hade gett upp hoppet om att bebis skulle hitta ut till mig.
Helt slutkörd och så inne i min smärta.
Har bara diffusa minnen av de sista två timmarna innan Ramses väl föddes, 56 minuter senare.

Min lilla pojke. Var tog tiden vägen?

Mycket känslor rör sig inom mig nu.

Tillbaka hemma och tinar fingrarna efter någon timmes utelek.
Ramses vill äta något, och det ska han få. Ska kirra nåt mellisaktigt.
Även min bakismage gapar tomt. Huvudvärken är, ja, förjävlig men jag överlever.

Sedan ska det storstädas. Ja, det är ju kalas imorrn för bövelen.
Bara att hålla tummar och hoppas att det håller sig rent till kl 14 imorrn, iaf.
Köpt 40 st ballonger som ska blåsas upp. Jäklar, mina rökarlungor är inte gjorda för sånt.
Leker nästan med tanken att låta varje gäst blåsa upp 3 var, iaf. ^^

Ska ge mig på att göra en siffertårta. Skiter det sig har jag backuppat och gör en vanlig tårta.
Ramses fick bestämma vad som skulle vara på tårtan, och det blev silverkulor, blå strössel, riven choklad och grön och blå kristyr. Och tomtebloss, givetvis. Tror faktiskt inte att vi har tårtljus kvar ens, har ett minne av att ha sorterat bort dem i flytten. Visar sig.

Gårkvällen var överlag jättebra. Jag hade det riktigt skoj. Jag öppnade ögonen ytterligare.
Och så var jag pruttfull. Vilket är både bra och dåligt. Hi.

Ser framemot julen. Ja, julafton, mellandagarna och nyårsafton.
Julafton blir en liten flykt från denna Verklighet, ska bli riktigt trevligt faktiskt.
Och nyårsafton blir barnens kväll. Bra grejer. Avsluta ett händelserikt år.
Mellandagarna skall spenderas med gott sällskap och långpromenader, en helvetes massa kaffe och cigaretter. Ska bli tokigt trevligt.

Fokus för närmaste två veckorna. Blir bra, detta.
Av två vägval, valde jag den svåraste vägen. Tills vidare.
Jag kan ju faktiskt försöka, iaf.


Nej, mellis var det.

>

Kräkmätt efter middag. Blidde wokade grönisar (paprika, morot, champinjoner, rödlök, purjolök, vitlök, gröna ärtor, nudlar, råris och röda linser), vilket mättade lite mer än vad jag hade tänkt mig.
Ramses krävde att det skulle vara både nudlar och ris i, så vafan. Funkade.

Nu ska jag äta ett päron och sedan röka. Därefter går jag loss på disken för andra gången idag och ska dammsuga. Bzaaaz. Poppa musik ska jag också göra.

Förresten. Så lägger jag väldigt mycket kraft vid specifika ord. Don't use it unless you really mean it.

>

Jag är smått chockad efter ett samtal nyss.

Polska: Sitter du ner Lutka?
Jag: Ja, vadådå?
Polska: Är du säker? Du sitter?
Jag: Jajaja, vad är det?
Polska: Du, vet du. Jag är gravid.
Jag: ...va?
Polska: Ja! Vi ska ha bebis i juni/juli.
Jag: Du skojar? Är du allvarlig?
Polska: JA! Fyfan kan du fatta eller? Jag ska ha bebis!
Jag: ...*överraskad och mållös och smälter nyheten*
Polska: Ramlade du av stolen Lutka?
Jag: Nej, nejfan. Men vafan - Grattis för helvete! Är det verkligen sant? Ska ni ha bebis igen?!
Fyfan vad roligt, grattis! *fortfarande totalt överraskad*

(några minuter senare i samtalet)


Jag: Fan, jag är skitglad för er, fyfan vad kul!
Polska: Ja vafan, jag börjar bli gammal jävla pizda så det är lika bra nu.
Har man två kan lika bra ha en till.
Jag: Haha, du är sjuk.
Polska: Jag vet.
Jag: Fan, en till Yng-bebis, mnåååå.
Polska: Mjaaaaaaaaa..

(och resten av samtalet består av bebisprat)

Verkligen goda nyheter, detta. :)

Hihi. Jag är lite kär i Erik. Han var jättebra.
Kvällen fulländad.

nu ska det sovas.

Puss tack.

Iiiih. Inte många timmar alls kvar.
Jag ser så mycket framemot att få höra Eriks mörka stämma. ^^

Nu ska jag kirra lite tidig middag till Ramses, därefter väntar långduschning osv.
Det jag egentligen tycker är mest kul med att gå ut, är att jag har en fullständigt legitim ursäkt att skämma bort mig själv. Skitbra grejer. Och så får jag dricka mammasaft. Ännu bättre.

Jag har handlat julklappar idag, också. Jag hoppas att barnen blir nöjda.
Att Ramses blir det, vet jag, men är lite osäker på de andra.
Hade inte riktigt råd att lägga pengar på det jag egentligen ville köpa, så det fick bli andrahandsval, tyvärr.
Det ger sig.

Handlat allt till tårtan med, tror jag. Vi får se vad det blir, har handlat så mycket tårtbottnar att det är okej om det skiter sig både en och två ggr.

Efter smskorrespondens så har Bamse hittat tillbaka till svenskt territorium iaf.
Känns onekligen något lugnare att veta det. ^^ Båtar på öppet hav i december är dåligt.



Snart snart snart...! :D

>

SNART! :D
Om 30 min sitter jag på bussen på g ner. WIIIH! :D:D:D

Ramses har fått ny dagisplats from 9/1!!! :D :D :D :D :D :D

Blev hastigt och lustigt inbjuden på Evelinas Lucia-tåg på dagis, och roligt nog går ju Liv på samma avdelning.
Så det blev två flugor i en smäll. :)
Båda tjejerna var grymt duktiga trots lite nervositet, vill jag påstå.
Hann växla ett par ord med Ida också, och hon ska definitivt med på fredag. Skoj skoj. :)


Vidare, så skall jag till KDK och bosätta mig en dag denna vecka, gärna redan imorgon, och kommer inte att lyfta på min rumpa förrän de ger oss en annan dagisplats eller en jävligt bra lösning.
Lämnade Ramses på dagis idag med en chansning då han var lite småseg imorse.
Sa väldigt tydligt att de skulle ringa mig om han blev sämre under dagen.
Dagen gick och ingen ringde så jag antog ju att det gick bra - och när jag kommer in strax före fyra och ska hämta honom så sitter han och har jätteont i örat och fröken nämner som i förbifarten "Ja han har gnällt om örat hela dagen, ni får nog gå till läkare om det blir värre sen. Men ni kommer väl på Lucia imorrn?". VA?!?!
Jag blev så arg att jag bara klädde på pojken och gick. Borde stått kvar och skällt ut människan men.. jag blev så arg att jag blev mållös, och när jag blir så arg har jag inte långt till tårar och kan inte framföra min sak vettigt heller.

Så, nu, är snällerMari borta. Detta var definitivt droppen. Mitt barn skall ha det bra när han är på dagis - och det har han definitivt inte där.

>

Det finns inte.. ord.. för hur arg jag är just nu.
Om mitt inre kunde höras utåt, så skulle man enbart höra vrål av ilska.

Hur jävla dum verkar jag vara?

I can't resist nor refuse the thrill of lust you bring me
The contradictions taking me down
Down the darker side of me

The insecurity is my fear
To loose a part of me
A pray of courage reaching my mind
Forgive me for my sins

Get down on your knees when I command
Lay back and take what's yours to have
I know exactly what to do
To reach a higher level of you

The feeling of loosing control
To do what you desire
Trembling from the shame you bring
You wanna make me beg for more

Touch me , fill me do what you please
You're in control of me
The only things I hate to love
My God of pleasure

Get down on your knees when I command
Lay back and take what's yours to have
I know exactly what to do
To reach a higher level of you

A higher level of you

Get down...

Get down on your knees when I command
Lay back and take what's yours to have
I know exactly what to do
To reach a higher level of you

- Higher Level, Beseech


>

Veckans temalåt.
Det är lustigt hur annorlunda en låt kan greppa mig varje gång.
Denna gång fastnade jag först för den otroliga manliga stämman.
Jag får gåshud, nästan. Så löjligt bra.
Och därefter kom texten.

Att en enkel låt kan vara så mäktig ändå, framförd och tolkad på rätt vis?

Och den manliga stämman ska jag höra live på fredag. Iiiih...!
Jag tror att jag kommer bli lite kär.

Frida på intåg för snabbfika innan hon överger Boråset igen och återvänder till Terokh Nor.
I don't blame her.

Jag hatar kollektivtrafik. Jag vill ha körkort, nu. Tack. Snäll.


Grattis Bamse på 24-årsdagen. Igen. Du har en innestående kalasmiddag på Solvarvsgatan. :)

Nu, fuck off världen. Jag befinner mig i min.

>

Åh. Jag är lite bitter. Bitter är som bekant bra.
Blir nästan lite varm inombords av dessa bekanta känsloyttringar.
Bra skit, detta.

Varför varför varför skall barn alltid bestämma sig för att bli jättesjuka mitt i natten för?
Man är själv lagom mosig och på väg att lägga sig, och då tassar en son upp med
40,5 grader i feber och mår allmänt bajs och är duktigt grinig.
Så nu är det att avvakta och se om febern lägger sig - vilket i sin tur innebär att jag inte kan lägga mig på minst en timma till. Så typiskt, när jag för en gångs skull tänkte knyta mig i tid. >_<

Det är stunder som dessa som det verkligen märks och känns av att vara ensamstående förälder.
När barnet mår dåligt och man står själv som en stöd för barnet och brottas samtidigt med sin egen oro.


Bajsbajsbajs.


Så. Frustrationen ute.

Nyligen hemkomna efter bortåt två timmars utelek med Henrik och Liv.
Tokigt trevligt, det där. Barnen hade roligt och så även jag.
Blir alldeles varm inombords av att se de där två glada tillsammans.

Barnen belönades med varsitt munspel av Henrik och det spelas oavbrutet just nu.
Wiih. Jag hoppas på öronproppar i julklapp..
Har eventuellt hittat en födelsedagspresent till Ramses med.
Hoppas bara på att det finns kvar när lönen trillar in på kontot nästa fredag.

Skall varva ner lite och sortera intryck. Detta görs bäst med slösurfning, musik, kaffe och DN.
Därefter väntar resterande städning. Härligt att börja en ny vecka med ett rent hem, so to speak.

Puss tack, over and out.

>

Satt precis och kände efter.
Jag mår, överraskande nog, bra idag.

Längst inne i mig pågår bearbetningen på en av de saker som aldrig fick bli.
Insåg, att jag faktiskt aldrig gav det någon tanke efterhand. Det fanns aldrig, i min värld.
Jag ville bara få det att försvinna. Något annat fanns inte. Och det kändes helbra, då.
Make it go away and never look back.
Nu.. tar jag mig tiden att faktiskt sörja det, lite.
Missförstå mig inte - det är helbra än idag.
Bara att det ligger som ett litet kapitel på glänt, och vill bli färdigläst.
En del av mig som vill bli bekräftat.

Jag minns. Kommer alltid att minnas. Och kommer alltid att undra hur det hade varit.
Men likväl, vet jag att det aldrig hade blivit.

Jag mår bra. Och jag vill fortsätta må bra.


>

Och var i sjutton håller Frida hus?? *otålig*

>

Frida missade tåget. :(
Men hon ska äta frulle med mig imorrn, ivf. Bäst för henne det. ^^

11 timmar sömn innebär mycket drömmande.

Det är ganska kul att se hur saker och ting går till, sådär lite i förväg.
Förvånas dock över att allt sker fortare än vad jag tror.

Om alla bara kunde minnas att ärlighet och rakhet är de egenskaper jag mest uppskattar hos andra så vore min verklighet något bättre. Man kan liksom förolämpa mig på bättre sätt än att försöka ljuga eller dölja saker för mig.

Nu, kladda på ett ansikte och knalla till pepparkaksfrukost @ Hulta.

>

Oh I hate the world today. För att citera Meredith Brooks.
Jag misströstar en del idag, vacklar.
Men det är iofs mest för att jag siar om saker som skall ske, och som inte kommer vara till min fördel öht.
Time will tell, though.
Det är bara små motgångar i det stora Alltet, men likväl. Jag är ganska less på motgångar av alla dess slag för tillfället. Lite flyt vore trevligt.

Ramses hade haft det roligt hos mommo iaf. Dock hade han haft hög feber under natten och är ganska krasslig nu med, väsande och ansträngd andning. Blir han inte bättre så hägrar ett akutbesök under natten, i värsta fall. Jag är ivf förberedd på det.
Usch, vill inte att han ska bli så dålig igen.. jag var så rädd och orolig senast.
Att se sitt barn ligga halvt medvetslös av syrebrist och inte ett skit kan man göra åt det själv, utan är utelämnad åt andras kunskap och förmåga.
Men. Vi förebygger med medicin och har tillförsikt.

Nu. Disk, plock, tvätt.
Ramses ska hållas i viloläge bäst det går, så han ligger i soffan framför barnteve med lite lördagsgodis.


Idag.. vill jag bara vara ifred. Ingen mer dålig energi åt mitt håll.

>

Solvarvsgatan och Hôtel Mari skall föräras med besök av självaste Khalandraa imorgon.
Hohoo vad skoj det ska bli! Vi har mycket att ta igen, har en känsla av att det blir sent imorrn.
Planering, på hög nivå minsann. :D

Omnia mea mecum porto - Allt mitt bär jag med mig

Vågar jag ens påstå att jag haft en rentav.. hyfsad.. dag idag?
Skadar ju faktiskt inte alls med massa ögongodis på arbetstid, numer. ^^


Har sovit få timmar, men fruktansvärt gott.
Senast jag sov så gott under så få timmar, var när Ramses var inlagd på sjukhuset, tror jag..

Ramses ska till min mor om ett par timmar och baka pepparkakor och fredagsmysa.
Och jag tänker b a r a v a r a. Ta en kvällspromenad, plocka lite, bada lite, dricka mammasaft framför datorn och sedan gosa ner mig i sängen och begrunda livet, experimentera med mina tankar.
Bara för att jag kan.
Fy fan så jag ser framemot det. Jag kommer att vakna upp som en ny människa.


Jag känner mig.. mindre grumlig, på något vis. Eller så ser jag saker med lite öppnare sinnen.
Den där känslan av ro i kroppen börjar hitta tillbaka till sin plats, lite.
Jag vet varför, och jag visste det sedan innan. Jag vågar påstå att jag kan mig själv såpass väl, trots allt.
Jag sade för inte så länge sedan, att personer som får mig att tvivla på mig själv, är personer som inte är värda min energi. Och det är delvis sanning även idag.

Jag tassar. Lite försiktigare nu, dock. Mer lyhört.


>

Eventuellt finbesök intar Borås i mellandagarna. Det vore rentav underbart.

>

Barnfri.
Lite antiklimax, såhär till en början, faktiskt.
Men, kvällen är ung.

Och imorrn skall jag bli bjuden på pepparkakor som barnen bakat hos mor min. ^^

Jag försökte leta efter en bild i datorn där jag faktiskt är jag lycklig. Där man ser det i mina ögon.
Jag hittade en. En enda där man ser att jag inte har ett enda bekymmer i huvudet.

(Vidare skadar det inte att jag gått ner bortåt 10kg i vikt sedan den där bilden togs. Fy fasen.)

Jag har faktiskt sovit inatt, gissningsvis ganska bra dessutom eftersom jag inte ens vaknade av två väckarklockor förrän jag försovit mig en kvart.
Jag vet att jag har drömt mycket, för jag har små korta snuttar kvar i minnet och minns att jag låg och tänkte genom drömmen.
Men inget jag kan pussla ihop till helhet, denna gång. Tyvärr.
Snart så. Jag ska komma underfund med mina drömmar igen.

J, tack för orden i telefon och per sms. Du vet att det är värdefullt, och hur värdefullt det är.
Det är nästan lite otroligt att vi sitter här, snart 8 år senare och ens har kontakt med tanke på vår historia.
Du är och förblir den första. Jösses vilken kärlek jag känner för dig.
Nothing else matters.

Den vakna natten igår var precis vad som behövdes för att samla mig lite.
Jag fick lägga ner garden en stund, slapp vara på min vakt, slapp lägga energin på tankar, eller för mycket tankar snarare. Med samlade krafter skall jag fortsätta vandringen nu.

Min mor erbjöd sig att baka pepparkakor och natta Ramses hemma hos sig på fredag till lördag.
Hon fångade upp mig över telefon utan att jag ens sa något särskilt.
Tack mor.

Jag hoppas att vädret är med oss i helgen så vi kanske kan besöka Annelundsparken med lite picknick. Var ju faktiskt.. dölänge sen. Och Ramses har tjatat om att gå dit och leka.
Klart grabben ska få leka.

>

Dagens irritationsobjekt består av ett folkslag som jag kallar för "Karljävlar".
Karljävlar består av människor av manligt kön som gärna tror sig vara riktiga stjärnor och beter sig allmänt överdrivet grabbigt. Sånadär.. idioter.
Av någon för mig outgrundlig anledning verkar sådana få för sig att det är okej att passera gränser bara för att jag råkar le åt dem när jag står och serverar och tar betalt - jag arbetar med service, jag får BETALT för att le!

Vidare så lyckades jag skära mig illa i höger lillfinger. Jävla.
Jag skär mig väldigt sällan, med tanke på att mitt främsta verktyg är en gigantisk kockkniv. Men när jag väl lyckas göra det så är det för att jag varit klantig. Denna gång råkade jag komma åt fanskapet när jag rensade arbetsbänken. Grattis, klumpeduns.

Nicht. Jag skall få något konstruktivt uträttat även idag. Ska läsa DN och dricka kaffe, iaf.

>

Regnet formligen pissar ner utanför. Och jag vill ut i det.
Imorgon, skall jag ut på min promenad. Äntligen.

Come Clarity.

Än en gång motbevisade jag mig själv.
Att jag på fullaste allvar trodde att jag skulle vara stark och palla med?
As if.
Svaga jävel.

Lär dig. Inte värd. Kommer aldrig att vara.

Jag bara lurar mig själv om jag tror annat.

Pää räjähtää.

Ikävä on turha tunne. Aivan turha. Se pilaa osan sielua.
Saman ajaa toivo.

Mut jos otan ikävän ja toivon pois, mitä on jäljellä?


Mene ja tiedä. Yritys uusiksi.

>

Jag drömde om bebisar inatt. Och att jag var gravid.
Det var ganska mysigt faktiskt.
Kände sparkar och rörelser tydligt,
kunde känna på min stora mage
och uppleva den där enorma lyckan och spänningen.
Ramses var en stolt storebror.
Usch vad bebissjuk jag är.
Och när jag är riktigt bebissjuk så blir jag nästan skengravid.
Det är ganska kiligt.

Har lite tvetydiga känslor angående det, apropå inget.
Jag kan inte se mig själv som enbarnsmamma, på nåt vis.
Jag är ämnad för fler.
Men likväl kan jag inte se det ske rent praktiskt.

Kan inte låta bli att undra ibland hur det hade varit om inte.. ja.

>

Ota järki käteen.
Älä uneksi.
Älä kuvittele edes.
Ikuinen toinen.
Se joka pääsi melkein perille.
Hah. Herää ja tajua.
Ei se tämän paremmaksi käänny, koskaan.

Jag vill bara.. vara.

Den här dagen bör ta slut innan mitt tålamod gör det, känner jag.

För lite sömn, sönderstressande dag på jobbet med ena kollegan sjuk, en yrhöna till chef och en trög jävel som ersättare.. jovisst.
Sedan komma till ett dagis där fröknarna knappt hälsar, berättar inget om dagen, n a d a. Ett förbannat samtal till KDK skall avklaras om 5 min.
Sedan så glömde jag paraplyet hemma imorse, och givetvis har det regnat som bara den varje gång jag varit utomhus.

Dra åt helvete, hela jävla högen. Jag säger upp mig från jordelivet för idag.

>

Stundens insikt.
Minns detta, Mari.
Du vandrar din väg ensam.

>

Ajpådden ska laddas med ny temamusik.
Pappa Juan var vänlig nog att introducera mer blipblop som jag bara älskade.

Jag är fortfarande, en månad senare, fruktansvärt frestad på kvällspromenad.
Försökte muta lillasyster till barnvakt, men det sket sig.
Det är faktiskt något jag saknar sanslöst sedan mina lediga helger blev ett minne blott.




Vilken låt är din temalåt, den som du oftast kommer på dig själv med att nynna på?

Få ordning på sovandet var det.

Jag lyckas inte särskilt väl.

I entered nothing and nothing entered me
'Til you came with the key
And you did your best but

As I live and breathe
You have killed me
You have killed me
Yes, I walk around somehow
But you have killed me
You have killed me

Who am I that I come to be here...?

And there is no point saying this again
There is no point saying this again
But I forgive you, I forgive you
Always I do forgive you


- Utdrag ur Morrissey - You have killed me.

>

Armed with wealth and
The best of health
In the future when all's well
I will lie down and be counted
In the future when all's well

I thank you
I thank you with all of my heart
I thank you
I thank you with all of my heart
Lee, please stand up and defend me
In the future when all's well
Confront what you are afraid of
In the future when all's well

Every day I play a sad game called
In the future when all's well
Living longer than I had intended
Something must have gone right

I thank you
I thank you with all of my heart
I thank you
I thank you with all of my heart
Lee, please stand up and defend me
In the future when all's well
Confront what you are afraid of
In the future when all's well

Hold me closely if your will allows it
In the future when all's well
Paired-off
Pawed till I can barely stand it
The future is ended by a long, long sleep
The future is ended by a long, long sleep
The future is ended by a long sleep


- Morrissey - In the future when all's well

>

Dagens musik är helt klart Moz. Touché.

Hastig och lustig morgon.
Huvudet försöker hänga med.. jag är inte vaken någonstans. >_<

Tack Henrik, för igår.

Det ryktas att jag och Ramses ska bli bjudna på fika och därefter vankas barnteater.

Tjohej.


>

P, mina tankar är särskilt med dig idag.

>

Dagen nästintill avklarad. Skönt. Men dock så väntar Verkligheten imorgon. Jag har ingen större lust.
Vill gömma mig ett tag till från världen, egentligen. Men jag har ingen legitim ursäkt längre.
Må Verkligheten brinna i helvetet.
Nåväl. 3 veckor jobb+dagis, sedan väntar nästan 10 dagars julledigt. Något att se framemot.

Julmarknad idag. Vi köpte lotter för 26 kr. Ramses vann ett gigantiskt gosedjur i form av en schäfer, precis en sådan som han önskat sig länge. Lycka, i de små ögonen.. ovärderligt.
Därefter barnteater, Nalle Puh, som framfördes av någon estetklass med skolbarn kring 12-årsåldern.
Ptja. 20 kr för 40 minuter är inte fyskam.

Min syster har hittat ett ljus någonstans. Jag hoppas att hon lyckas hålla fast vid den, vad det än är.
Jag vill bara att hon ska få må bra. Jag gör till mitt lilla som jag kan. Jag är inte välkommen i hennes värld såsom jag skulle vilja vara, och det respekterar jag. Det är på hennes villkor.
Hon är så vacker när hon mår bra, trots den mörka blicken.
Hon kanske börjar hitta lite till sig själv?

Jag är fundersam. Vet inte riktigt var jag ska ställa foten. Någonstans i rötan så finns det stabil mark.
Förvirring blandad med insikt. Vissa saker ser jag tydligt, andra saker grumlas av Verklighet.
Och sedan finns Min Verklighet.
Inget är svart eller vitt just nu.

Jag vill bara... hitta rätt väg nu.

"...oh I can't believe that I'm the fool again.."

Jag hade en väldigt underlig dröm inatt. Eller, dröm vet jag inte. Men iaf.
I "drömmen" har jag sett mig själv ligga i sängen och sova. Inget annat.
Jag har liksom sett mig själv utifrån, hört tystnaden i lägenheten, Ramses ljud från hans rum, bilar utanför.
Såna "drömmar" har jag senast haft när jag gravid, vill jag minnas.
Ha, de 9 månaderna bestod inte av så mycket annat är underliga drömmar nattetid..

>

Idag bearbetar jag lite smått ett kapitel som jag åter öppnat för inte alls länge sedan.
Det innefattar en lång period av mina tonår då jag verkligen inte mådde bra.
Försöker minnas känslorna, se de med lite andra ögon.. lite.. vuxnare ögon.
Musiken från den tiden väcker fortfarande lite smärta, men stundtals kan jag inte heller låta bli att le åt allt tokigt som skedde under den tiden, paralellt med mitt inre kaos.
Det är kanske inte helt oundvikligt heller att det kapitlet öppnas upp då en av nyckelpersonerna åter tagit plats i mitt liv. Det väcker minnen och känslor till liv.
Fyfan vad dåligt jag mådde. Jag försökte så hårt att passa in i ramarna för vad som skulle vara, jag försökte verkligen vara alla till lags och vara en duktig dotter.. men det sket sig ganska rejält då.
Jag gjorde revolt, på mitt sätt, och sket i vad som komma skulle.
Så mycket som jag aldrig berättade för någon, och har fortfarande inte berättat.
Ingen vet sanningen om den tiden. För ingen såg. Eller, de som borde ha sett, såg inte.

Allt detta eskalerade tillslut i det nertystade storbråket mellan mig och min far, då jag helt sonika packade mina 7 lådor och flyttade hemifrån. Jag skrek desperat efter kärlek och omtanke som jag aldrig kunde få såsom jag hade behövt. Jag kan gråta över det bråket än idag, lite.
Hur hade det blivit om han bara hade kramat mig den gången? Sagt förlåt och funnits där?
Jag klandrar inte min far för något idag, jag förstår honom. Mer än väl dessutom.
Men jag kan inte låta bli att sörja det som gick förlorat då.


Inte ens det fick jag ha.

Det är kvällar som denna som jag påminns om hur ensamt det är att vara ensam.
När alla andra är ute och tjoar, skickar sms och ringer och berättar hur kul de har det.
Alla umgås med någon. Alla är glada. De hinner leka av sig innan vardagen kallar igen.
Jag är.. avundsjuk.
Det är kvällar som denna, som jag känner mig fången i mitt eget liv.
Som om lägenheten blir mindre och mindre.

Vidare gör det ingen nytta att ha Winamp på tydligen, då den ibland är så jävla duktig med att plocka fram alla ledsenlåtar jag äger.



Jag vill inte göra den här perioden igen. Jag vill inte ha såna här kvällar.
Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.

Sicken glädje ett litet barn kan känna över att få öppna en liten lucka och få sig en bit choklad direkt på morgonen. December kan ju vara lite mysigt iaf, får jag allt påminna mig själv om.
Överväger att tom hämta upp granen i år, bara för Ramses.
Frågan är dock var den gigantiska plastgranen ska stå..

Det är alltid fruktansvärt skönt att ha nyfärgat hår. Jag känner mig som mig själv igen.
Och den nyklippta pannluggen artar sig om ett par veckor, tror jag.
Har brist på hårprojekt för tillfället.
Kan ibland sakna tiden då jag gjorde galna grejer varannan månad.
Men, jag trivs med mitt svarta.


Under dagen ska listan avslutas, har jag bestämt.